Kristineberg Historik

Inom Kristinebergsområdet har Boliden brutit koppar- och zinkmalm i fem olika gruvor. Den första att tas i drift var Kristinebergsgruvan som öppnades 1940 och fortfarande är i drift. Under tiden man brutit de kända malmtillgångarna har nya hittats. Därför fortsätter produktionen än idag. Nu är man nere på mer än 1000 meters djup. År 2007 producerades 580 000 ton zink- och kopparmalm.

 

Fram till 1991 krossades och anrikades malmen i Kristineberg. Malmkoncentratet, sligen, transporterades först med världens längsta linbana (96 km) till Boliden och sedan vidare med tåg till smältverket i Rönnskär. 1987 övergick man till lastbilstransport av sligen och när anrikningsverket i Kristineberg 1991 stängdes kom malmen att transporteras med lastbil till anrikningsverket i Boliden.

 

I närheten av Kristinebergsgruvan ligger fyra andra gruvor: Rävliden, Rävlidmyran, Kimheden och Hornträsk som alla under en period producerade malm för anrikning i Kristineberg men är nu stängda. Vidgar man cirkeln något hittar man inom 50 km ytterligare fem gruvor som har levererat malm till anrikningsverket i Kristineberg.

 

Kristinebergsområdet är en av världens mest välundersökta gruvmiljöer. Förutom gruvägaren Bolidens egna undersökningar har här under många år pågått flera olika forskningsprojekt.

 

Under åren 1998-2004 genomfördes det stora forskningsprogrammet MiMi (Åtgärder mot miljöföroreningar från gruvavfallsupplag). MiMi-programmet hade som främsta syfte att utvärdera och utveckla metoder för efterbehandling av sandmagasin, d.v.s. upplag av restprodukter från anrikningsverket (anrikningssand). Kristinebergsgruvan var den gemensamma fältlokalen för MiMi-forskarna. I MiMi verkade forskare och experter från många olika fält: geologi, geoteknik, hydrologi, mikrobiologi, kemi, ekologi, botanik m.m. Det handlade om att ta fram en helhetsbild av vad som händer i ett avfallsupplag och hur jordtäckning och vattentäckning av anrikningsand fungerar och kan förbättras.

 

Parallellt med MiMi pågick den första perioden av projektet Georange (EU Mål 1). Forskningen inom Georange var inriktad mot dels malmgeologi och prospekteringsmetoder och dels miljöforskning. Huvuddelen av miljöforskningen inom Georange handlade även den om efterbehandling av sandmagasin. Där fanns dessutom en ekologisk studie och en mikrobiologisk undersökning.

 

Resultat från en stor del av dessa undersökningar är nu tillgängliga genom Georange rapportdatabas.