Brussel declaration

Håkan Tarras-Wahlberg, styrelsemedlem för Georange & VD för Swedish Geological AB var nyligen inbjuden av ACP (”African, Carribean and Pacific States” – en sammanslutning av 79 länder i Afrika, Karibien & Stilla Havet) ländernas sekreteriat i Bryssel för att ge perspektiv på gruvsektorns miljömässiga & sociala utmaningar.

Sammanhanget var ett tredagars möte där ACP länderna utarbetade en deklaration (Brussel declaration on the sustainable development of the mineral resources industry of ACP states) som uppmanar EU & ACP länderna att etablera ett utökat samarbete för en mer hållbar råvaruförsörjning. Utöver ACP länderna representanter deltog olika FN organ, Världsbanken, lokala & regionala organisationer som rör gruvsektorn i ACP länderna, EITI (Extractive Industries Transparency Inititive, med kansli i Oslo) samt, naturligvis, EU kommissionen i de förhandligar som föregick antagandet av deklarationen.

Bakgrunden till mötet är att EU sen ett knappt årtionde inte längre stödjer ACP länderna i initiativ som rör gruvsektorn. Vidare har de senare årens ”råvaru boom” samt det faktum att vissa strategiskt viktiga material endast utvinns i ett begränsad antal länder lett till att EU kommissionens sett sig tvungen att utarbeta det sk”råvaruinitiativet” som skall söka säkerställa EUs långsiktiga försörjning av mineraler & metaller. Råvaruinitiativet bygger på tre tre pelare: (i) Att arbeta för en bättre tillgång till råvaror på världsmarknaden; (ii) att förbättra villkoren för råvarutvinning i Europa; samt (iii) att tillse en minskad förbrukning av råvaror genom förbättrad resurseffektivitet och återvinning. Råvaruinitiativet, speciellt dess första del, berör ACP länderna eftersom ekonomin i många av dessa länder är beroende av mineral export.

Diskussionerna under mötet rörde hur råvaruinitiativ kommer att påverka ACP länderna och vad detta innebär i form av faror respektive möjligheter. Viktiga aspekter som lyftes fram var behovet att arbeta för ökad transparens i sektorn; att ACP länderna kräver bättre möjligheter för vidare förädling av råvaror innan export; samt att dessa länder önskar hjälp med att etablera system och kapacitet för att samla in och sprida geologisk information. Vissa länder  – ett mindre antal – framställde farhågor att råvaruinitaitivet är en form av nykolonialism, dvs ett sätt för väst att på ett orättvist sätt exploatera fattiga länders beroende av råvaruexport. Andra länder - ett större antal - ser den pågående råvaruboomen som ett gyllene tillfälle som kan bidra positivt till utvecklingen av deras ekonomi och infrastruktur. EU kommisionen å sin sida tryckte på det faktum att alla länder, utan undantag, är beroende på en väl fungerande utvinning av och handel i råvaror (” inter-dependence”).

Flera delegater, både från ACP länder & de internationella organisationerna, påpekade att de nordiska länderna (Sverige & Finland) har omfattande kunskap och erfarenheter inom gruvsektorn och att om dessa erfarenheter kan delges och användas väl, kan de bidra till en bättre utveckling i ACP länderna. Detta i sin tur ligger väl i linje med de pågående Svenska initiativen ”Meeting Points Mining” (Sida & SGU) samt ”Minerals for Development” (Global Utmaning & RMG). Frågan vi kan ställa oss nu, här uppe i norr, är om det inte dags att Svenska & Finska regeringarna blir mer engagerade i dessa frågor och verkligen deltar i det arbete som nu startats i Bryssel – visst bör väl vi vara med och bidra med det vi kan?!